FROM E WITH STYLE.

I lördags fick jag denna singeln av Per-Emil. Det är han och en vän. Som sjunger och spelar. Det är bara två låtar. Men jag kan inte få nog. Jag lyssnar hela tiden. Sitter i soffan med en kopp te och känner mig, likt låtarna, stuck on repeat. På tv:n rullar det ena orealistiska programmet efter det andra bara förbi. Ljudet är avstängt. Jag tänker tankar som någon dag kommer göra mig till ett vrak. Om jag bara kunde stoppa all trygghet och alla mina kära i en låda som jag kan ta med mig och jag skulle flytta. Skitsamma hur trångt det skulle bli. Det skulle bli bra då. Det är då det skulle bli bra. Dream big or don't dream at all.


E.