FROM E WITH STYLE.

Det är vitt på taken här i stan nu. Jag känner lite hatkärlek.  Men det är nog mest för att snön tvingar mig att skrapa rutor och borsta snö varje morgon innan jobbet. Lyxproblem. Tänk på de stackare som måste åka buss. Ja jag vet. Har förövrigt en ledig onsdag, som förstörs av huvudvärk. Vad annars? Sitter i soffan och kollar på Oprah. Tjuter en skvätt. Blir nästan alltid så framför det programmet. Funderar på om man skulle flytta till Manhattan. Vore coolt. Kanske skriva en bok, det kan ju vem som helst göra nu för tiden. Alla vill läsa allt. Men hur skulle jag leva där? Ta ett extrajobb på ett café, likt en typisk film, och bo i en skrubb med kokvrå, säng och använda ugnen som förvaring. Nja, sånt där funkar nog bara på film. Eller möjligtvis om det skulle ringa från en väldigt bra uppdragsgivare. Jag drömmer iväg. Det är som att sätta plattan i mattan. Grönt ljus och inga stopp. Sky's the limit. Dagdrömeri i sin finaste form. Men väldigt långt från verkligheten. Verkligheten är ju jag, i soffan med min vita katt som egentligen hårar alldeles för mycket. Men jag tycker om henne ändå. Synd bara att hon inte vet hur dammsugaren funkar.