I ALREADY HAVE MY DREAMCATCHER. NOW IT'S UP TO ME.
Jag funderade på detta när jag cyklade hem i höga klackar och kände att det inte längre är sommarnätter.
Under middagen så skulle var och en svara på vad som hade varit bäst under semestern. Varför vet jag inte. Det var något som någon kom på. Kan ju vara lite småtrevligt att veta vad folk har sysslat med. Hur som. Vi gick varvet runt och när det kom till mig så hade jag knappt tänkt ut vad jag skulle svara och svarar då, "det bästa under min semester har varit de stunder och tillfällen när jag inte har varit hemma". Ehm, okej? Tänker man kanske då. Men det är så sant som det är sagt och skrivet. Förutom den där gången med festen. Det var skoj som fan. Men annars har jag gillat att vara ifrån den här staden. Ja det har varit förbannat skönt. För det här är staden som på något vis sover, eller i alla fall snoozar sig förbi mycket. Och nej, jag jämför inte Örebro med New York. Har ju för tusan inte ens varit där. Det jag menar är att jag har gjort mig själv oanpassningsbar för detta och att jag är förbannat trött på att gå i sömnen. Och vem vet, det kanske räcker med att jag vaknar som av en käftsmäll och kallt vatten för att jag ska känna och tycka annorlunda. Men just nu kan jag inte tänka på annat än att få lägga mig ner och blunda.
E.
PS. Jag är rätt nöjd med min tillvaro, men när man ändå sover så kan man lika gärna drömma. DS.
